Hej hallå! Nu har jag packat upp min överfulla resväska och är äntligen hemmastadd igen. Jag lovade ju er en förklaring till varför jag stacka hem tidigare och det ska ni få. Det var verkligen jättehärligt att vara på västkusten, sola, bada, njuta av goda glassar och att ströva omkring på stranden, men till slut blev det för mycket. Jag vet inte riktigt hur det kom sig men jag blev under torsdagen väldigt deppig och ville bara hem till rutinerna och alla jag saknade. Så efter ett samtal med mamma hade jag tågbiljetten bokad och på fredag eftermiddag satt jag på tåget från Varberg mot Katrineholm. Där dog jag nästan av både hunger och trötthet eftersom tåget var en timme och tjugo minuter försenat. Förjäkligt lång resa på 3½ timme, men sedan var jag hemma i lilla lilla Katrineholm igen.

Och nu sitter jag här och saknar snusen. Hon och de båda killarna stannade kvar i Falkenberg och lever husvagnslivet ända tills tisdag. Det känns som en evighet! Min superduper kamera fick de låna kvar så bilder från veckan får ni vänta lite mer på. Tills dess så får ni kolla på det här klippet som är från nerresan! Ett till klipp kommer alldeles snart.