jag tar till ewis o min o hus-metafor nu för nu är det krångligt.
gamla hus rymmer alltid en massa minnen o man lever tillbaka i tankarna, ser det fina perfekta huset stå där i all sin prakt, med den fina trädgården o allt. men huset har förändrats, huset är inte som det var när vi bodde där. det är ett ruckel, otrevligt o kallt, men ändå är det så svårt att se det. vi är vräkta men vill ju så gärna komma krypande tillbaka. till huset som inte finns.
vi letar efter nya hus. nånstans att bosätta oss, nånstans att leva trevliga nya dagar. vi har vart på visningar, vi har kollat lite hos mäklarna, men vi kan ändå inte bestämma oss. lägga ett bud, eller kolla vidare?
om det bara fanns ett hus, på en gata. hade det varit lättare då?