efter två timmar avskrivning från diktafonen har jag äntligen intervjun på papper.
sååå skööönt.
hela intervju-grejen gick lika bra som en nysmord cyckelkedja.
tommi (ja han kom själv till vår glädje!) var hur trevlig som helst och snackade på om det ena med det andra och fylde ut 20 min på ett kick.
och som jag trodde, så kändes det förjävla bra efteråt. sandra och jag skuttade ut därifrån med stora leenden.
en liten detalj som kunde ha gjort allting total annorlunda hända 10 min innan mötet.
sandra: men du har frågorna då eller?
jag: va? har inte du dom?
sandra: nej jag trodde du tog dom?!
vi: *skriiiiiiiiiiiiiik*
det blev till att ringa runt till alla möjliga klassisar för att försöka få tag på någon som kunde vara snabb att läsa upp de 20 frågor vi skulle ställa.
madde räddade oss, och 3 min senare kunde vi kliva in på palladium, på darriga uppskärrade ben, men med frågorna i handen.

nu jäklar kan ingenting rubba min dag.


här har ni tommi gott folk!