ehm.. hej. hej bloggen. det känns som vi glidit ifrån varandra lite. som att vi har prioriterat bort vår tvåsamhet ett tag. känner du som jag? jag tror så. jag vill i alla fall säga förlåt och förklara mig lite. jag har haft så mycket dumma tankar i mitt huvud allt för länge och dessa behövde jag göra någonting åt. ensam. jag förstår om du blir lite arg för att jag inte anförtrodde dig, men ibland känns det som att det inte alltid stannar i dina öron. jag har kommit på mig själv med att ha prestationsångest inför vad jag berättar för dig också. jag vill att du ska tycka att jag är den duktigaste tjejen i världen, som tränar, äter nyttigt och har MVG i alla ämnen. men jag kan inte vara det hela tiden, kan du förlåta mig för det? jag försöker förlåta mig själv för det och det går ganska bra. små steg i taget. men jag saknar dig på nåt konstigt sätt, samtidigt som jag tycker det är rätt skönt att slippa bevisa mig för dig. du är rätt krävande om sanningen ska fram. men här är jag ju nu igen, och ber dig lite om förlåtelse. och hoppas på att du ska be mig om ursäkt tillbaka. kan du göra det? kan vi lägga ner alla de där oskrivna kraven som du sätter på mig? för isåfall tror jag att det kan bli vi igen.