lita på folk. lita på folk.
jag har himla svårt för det. jag tror inte riktigt på att folk kan tycka om mig, tycka att jag är trevlig prick som är helt okej. det kopplar inte ihop. de måste vara så att alla bara låtsas. om jag själv ser alla de där bristerna, hur ska någon annan kunna undgå dem? jag antar att det hela ligger i självkänslan. där har vi verkligen en sviktande trampolin. upp som en sol, ner som en pannkaka, ena dagen kan jag känna mig relativt nöjd och glad (i alla fall accapterande) medan jag den andra dagen har förstört allting för varenda kotte. hur? kanske att jag är så tråkig att det stör människor, kanske att jag är så dålig på matte att folk blir irriterade, kanske att jag inte borde ha hälsat först på den där personen, kanske att jag inte är tillräckligt snygg för att vistas ute bland människor?
och jag blir så arg! så förbannad på mig själv som tänker de här idiotiska tankarna. dag ut och dag in, vem mår egentligen bättre av att jag gör det? vinner jag själv på att trycka ner mig? blir jag en roligare person, blir jag snyggare, tycker folk mer om mig, kommer jag att bli lyckligare då? NEJ. nejnejnejnejneeeej. varför ska det vara så jäkla svårt att få in?